Feedback
Varan har lagts till i varukorgen

Tegelfasader rasar

16 november 2017
tegelfasad-webb
En stor mängd byggnader, som uppfördes från sena 1940-talet fram till mitten av 1970-talet, har tegelfasader som är i stort behov av renovering. Foto: Mostphotos
Flera tiotals miljoner kvadratmeter tegelfasad behöver renoveras genom att förnya förankringen till den bärande stommen innanför skalmurverket. Fasaden kan annars rasa utan förvarning när det blåser kraftigt. Risken ökar med husets höjd.

Det handlar om den stora mängd byggnader, som uppfördes från sena 1940-talet fram till mitten av 1970-talet, där fasaden är teglad som ett skal utanpå den bärande stommen och med en smal luftspalt emellan. Orsaken till rasriskerna är bland annat att de kramlor som användes som förankring nu är så gamla att rost kan ha förstört eller försvagat dem.

Stor risk för ras

– Problemet är störst i de områden som byggdes i slutet av 1960-talet. Det har redan skett många ras, men det är bara ren tur att ingen har kommit till skada. Folk som bor i dessa områden är utsatta för risken att få allvarliga eller livshotande skador, säger Tomas Gustavsson, byggnadsspecialist som utbildar arbetsledare och hantverkare i ämnet hos SPEF, Sveriges murnings- och putsentreprenörsförening.

En kartläggning för drygt tio år sedan vid LTH, Lunds Tekniska Högskola, visar att det finns cirka 80 miljoner kvadratmeter tegelfasad som är byggda på ett sådant sätt att den med tiden riskerar att rasa. Tomas Gustavsson känner till ett 20-tal fasader i Sverige som redan har rasat och han gissar att det finns minst lika många ras som inte blivit kända.

Ett av de mest spektakulära rasen skedde från en byggnad på Klostergården i Lund i samband med stormen Gudrun 2005. Det var en byggnad med platsgjuten betong på nio våningar där en gavelsida började rasa högst upp och drog med sig nästan hela sidan ner. Tiotals ton tegel damp i backen, motsvarande vikten på en mindre lastbil.

Bristfälligt rostskydd

Före 1940/50-talet gjordes ytterväggarna helmurade med 1,5-stens djup, en metod som försvann helt under 1950-talet när byggena skulle bli mera rationella och väggarna mer värmeisolerande. Istället gjordes stommen i betong eller lättbetong med en halvstens teglad skalmur utanpå.

Oflexibla 4-5-millimeters järnkramlor, varmförzinkade eller elförzinkade, ingjutna i stommen, murades in i tegelfogarna. Det rostskyddet är bristfälligt i långa loppet och dessutom utmattas de av väggens temperaturrörelser.

– Det är inte heller ovanligt att man ser att kramlorna är inböjda på insidan för att de förmodligen inte satt så att de matchade tegelskiftens foghöjd, säger Tomas Gustavsson.

ri-tegelfasader-tomasgustavsson-webb Tomas Gustavsson.

Sådana skalmurar har därför för få förankringspunkter per kvadratmeter. Åren runt 1970 började det bli vanligt med tvådelade ledade kramlor så att just detta problem undveks och tio år senare gjordes kramlorna dessutom i rostfritt stål istället.

 Renoveras med nya förankringar

– Det finns i regel inget sätt att se skicket på förankringen, men det spelar ofta ingen roll för de allra flesta byggnader från den här tiden som är uppförda på detta sätt bör systematiskt renoveras med nya förankringar, anser Tomas Gustavsson och tillägger:

– Jag känner till fasader som varit så dåligt förankrade att man har kunna sätta dem i svängning för hand. Man visste att kramlorna rostade, men menade att det var tillräckligt med 50 års livslängd. Barockt nog förekommer den siffran även idag när en del räknar på livslängd, det är enligt min uppfattning alltför kort tid.

Renoveringskramlor

Det finns numera speciella renoveringskramlor som man borrar in i stommen och fäster med expandrar. Med ett speciell don fästs de med expander i skalmuren också, antingen i en fog eller i teglet. En rekommendation är tre förankringar per kvadratmeter.

– Det finns murningsföretag som är duktiga på att göra fina lagningar, så att det inte går att se någon skillnad efteråt, säger Tomas Gustavsson.

Trots att problemet är känt finns det dålig kontroll på hur många fasader som är åtgärdade och hur många som är i behov av renovering. Myndigheterna ställer bara allmänna krav på att byggnaden ska vara i gott skick. En skalmur som kan rasa i nästa storm, kan se helt felfri ut innan.

Rostande armering problem

Ett annat problem i skalmurar är rostande armering som är inlagd, ofta i tegelsskiften över och under öppningar, exempelvis fönster. Även här var det först närmare 1980 som man började med rostfri armering.

– När armeringen rostar utvidgas den med en faktor fem och spränger sönder fogarna så att det blir sprickor eller att bruket trycks ut, säger Tomas Gustavsson.

På en hög byggnad kan skalmuren då också öka i höjd med flera centimeter om det ligger tätt med armering i fogarna. Det är när bruket reagerar med luftens koldioxid och “karbonatiseras” som pH-värdet sänks till nivåer där järnet börjar rosta. Sprickorna ökar takten på detta förlopp då både mera luft och fukt kan tränga in.

Fogarna behöver då fräsas ur till minst halva djupet och armeringen bytas om den är angripen. Men det är inte alltid som entreprenörerna fräser ut så djupt som det ska göras.

Bara kosmetisk renovering

– Våra byggledare och besiktningsmän ser en hel del slarv där bara det yttre skiktet fräses ur och bytes, så det bara blir en kosmetisk renovering. Problemet är att kunskapen hos fastighetsägarna ofta är för låg. De ser att slutresultatet ser bra ut och tror då att jobbet är välgjort, men det håller bara några år och måste sedan göras om helt och hållet. Problemet med rostande armeringsjärn och kramlor känner de överhuvudtaget inte till, och efterfrågar således inte att detta ska åtgärdas när de upphandlar projektet, säger Malin Alstersjö hos fastighetskonsulten Sustend.

ri-tegelfasader-malinalstersjo-webb Malin Alstersjö.

Hon ser ytterligare en dimension på skalmurar som är dåligt förankrade:

– Det finns en fara när man sätter upp byggnadsställningar. Ibland fäster de den i fasaden. Har de inte kollat att fasadens infästning är åtgärdad kan det hända farliga grejer om det börjar blåsa.

FAKTA Kramlor

Kramlor används för att förankra skalmurar av mursten till bakomvarande stomme. Tegelväggen hålls fast mot huset av kramlor, tunna förankringar av järn, vars ena ände fästes med expander i betongväggen medan den andra muras in i tegelmuren.

Murkramlor består i allmänhet av inmurningsdon och väggfäste samt bricka för fixering av isolering.
Det är viktigt att kramlorna är korrosionsbeständiga för att inte rosta bort.

Mest lästa artiklar
Mest sedda inslag
Debatt i fokus
Andra bevakar
Bevaka ämne
Populära expertsvar
Fler nyheter