Självreglerande golvvärme är en teknik som bara är några år gammal och som bygger på forskning vid Chalmers tekniska högskola. Tekniken bygger på ett förenklat golvvärmesystem utan rumstermostater, som har ett konstant vätskeflöde i värmeslingorna. Framledningstemperaturen styrs mot utomhustemperaturen, oberoende av inomhustemperaturen.

För att få systemet självreglerande utformas det så att temperaturskillnaden mellan önskad inomhustemperatur och värmesystemets temperatur är minimal, vilket uppnås genom att så lite isolerande material som möjligt läggs på betongen. Om vätskeflödet är stort och slingorna förläggs tätt i betongen förbättras självregleringen.

Dimensioneringen av självreglerande golvvärme sker på samma sätt som för vanliga radiatorer, rörsystemet anpassas efter rummets effektbehov. Enligt forskningen är det effektivast att förlägga golvvärmeslingorna i underkant betong. Då kan mest värme överföras till rummet, vilket är cirka sju watt per kvadratmeter med en grads temperaturskillnad. Om rummet i snitt kräver 20 watt per kvadratmeter innebär det att en temperaturskillnad på tre grader behövs för att värma rummet.

Eftersom bjälklaget är oisolerat går värmen från slingorna både neråt och uppåt. För lägenheter med ekgolv går en tredjedel av värmen upp via golvet och två tredjedelar ner via taket på lägenheten under. Om man istället har plastmatta som golvmaterial är förhållandet cirka 50/50.