Feedback
Varan har lagts till i varukorgen

Strandskyddsdispens krävdes inte för grävt dike

30 september 2015
Mark- och miljödomstolen anser att det knappast kan ha varit lagstiftarnas mening att om en markägare gräver ett avvattningsdike så medför det att strandskydd etableras inom 100 meter på ömse sidor av diket. Foto: Tuula Andersson
Det råder i dag en osäkerhet om hur strandskyddet ska tillämpas vid konstgjorda vattendrag. En dom från mark- och miljööverdomstolen kan ge vägledning vid bedömning.

Kungsbacka kommun hade beviljat strandskyddsdispens för ett enbostadshus på en fastighet i kommunen. I närheten av fastigheten fanns ett avvattningsdike grävt på 1860-talet, som enligt den sökande under en stor del av året inte var vattenförande. Länsstyrelsen i Halland upphävde dock strandskyddsdispensen med motiveringen att ett vattendrag omfattas av strandskyddsbestämmelserna, oavsett om det är naturligt eller konstgjort.

Inte rimligt med strandskydd

Mark- och miljödomstolen ställer sig frågan om ett grävt markavvattningsdike, som inte utgör ett naturligt vattendrag, överhuvudtaget omfattas av strandskydd. Domstolen kommer i sitt resonemang fram till att det knappast kan ha varit lagstiftarnas mening att om en markägare gräver ett avvattningsdike så skulle det direkt kunna medföra att strandskydd etablerades inom 100 meter på ömse sidor av diket. Krav på strandskydd gäller därför inte vid det i målet aktuella diket.

Mark- och miljödomstolen upphäver både länsstyrelsens och byggnadsnämndens beslut.

Dessutom avvisar Mark- och miljödomstolen ansökan om strandskyddsdispens, eftersom en ansökan ska avvisas när det inte råder förbud enligt strandsskyddsreglerna och dispens därför inte behövs. Strandskyddsreglerna hindrar inte att åtgärden ändå utförs.

Bedömning från fall till fall

Länsstyrelsen gick vidare och överklagade till mark- och miljööverdomstolen, MÖD, som tog upp frågan om strandskydd gäller vid detta markavvattningsdike.

MÖD konstaterar i sin dom i mål M 10756-14 att det är svårt att generellt uttala sig om konstgjorda vattendrag ska omfattas av strandskyddet. Det är inte heller alltid möjligt att dra någon skarp gräns mellan naturliga och konstgjorda vattendrag. Bedömningen av om det är fråga om ett vattendrag som omfattas av strandskydd för därför göras från fall till fall.

När strandskyddet infördes 1950 var syftet att skydda allmänhetens möjlighet till bad- och friluftsliv. MÖD anser att det vid den tiden var uteslutet att avvattningsdiken skulle ha ansetts ha betydelse för bad- och friluftsliv och därmed omfattas av strandskydd. År 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att även omfatta goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Då gjordes dock inte något uttalande som tyder på att strandskyddet skulle utvidgas till att gälla även markavvattningsdiken. Sådana diken kan ha betydelse för djur- och växtlivet, men då är det i regel bara själva diket och dess närmaste omgivning som skulle utgöra skyddsvärda områden. Dessa diken omfattas dessutom redan av de bestämmelser om biotopskydd som infördes år 1991.

Förarbetsuttalanden om bäckar och tjärnar tyder snarare på att det var mer naturligt förekommande vatten som skulle skyddas sedan syftet utvidgats.

MÖDs slutsats blev att strandskydd inte ska gälla vid det i målet aktuella diket.

Fördjupningsmaterial
Mest lästa artiklar
Debatt i fokus
Populära expertsvar
Andra bevakar
Bevaka ämne
Fler nyheter
;