Feedback
Varan har lagts till i varukorgen
DEBATT
Olof Johnson | Chefsjurist Sveriges Byggindustrier

Triss i HD

25 mars 2015

Triss i HD, vem tar hem högsta vinsten i rättvisans lotteri?

Tro det eller ej, det är spännande att vara entreprenadjurist. Högsta domstolen har under 2014 haft tre entreprenadjuridiska mål på sitt bord som avgjorts före och efter årsskiftet. Dagen före julafton 2014 kom domen i ”Prisavdragsmålet” (Högsta domstolens i mål T 511-13). Den 27 januari kom domen i ”Gotlandsmålet” (Högsta domstolens dom i mål T 407-13). Slutligen kom domen i ”Myresjöhusmålet” den 19 mars (Högsta domstolens dom i mål T 916-13). Jag tänkte ge några korta reflexioner över dessa mål:

Prisavdragsmålet

En byggfirma och ett fastighetsbolag hade ingått ett entreprenadkontrakt om att uppföra en kontorsbyggnad. För entreprenaden gällde ABT 94 (som numera ersatts av ABT 06). Byggfirmans åtagande innebar konstruktion, uppförande av betonggolv och tak samt byggnadsarbete. Efter att entreprenaden färdigställts stämde byggfirman fastighetsbolaget på drygt en miljon kronor avseende betalning för vissa ändrings- och tilläggsarbeten.

Fastighetsbolaget genstämde byggfirman på 13,5 miljoner kronor och hävdade fel i entreprenaden. Det domstolen sedan skulle pröva var beställarens eventuella rätt till beräknade avhjälpandekostnader eller värdeminskningsavdrag för väsentliga fel (allt enligt ABT 94).

Tingsrätten biföll en mindre del av byggfirmans betalningskrav och ålade byggfirman att betala skäliga fem miljoner kronor till fastighetsbolaget i värdeminskningsavdrag på grund av vissa fel i entreprenaden. Hovrätten, biföll en större del av byggfirmans betalningskrav, men ogillade fastighetsbolagets talan om ersättning för fel i entreprenaden helt.

Högsta domstolen ändrade sedan i sin tur hovrättens dom och kom fram till att fastighetsbolaget hade rätt till ersättning av byggfirman motsvarande de kostnader för fel i entreprenaden - såvitt avser ljudspridning och en för tunn betongplatta - som kan beräknas uppkomma vid ett avhjälpande av felen. Nu som ett skadestånd. Högsta domstolen menade sedan att själva ersättningen ska beräknas enligt vad som följer av dispositiv rätt och under presumtion att beställaren verkligen tänker avhjälpa felen så ska kostnaden svara mot en beräknad avhjälpandekostnad. Rätt till värdeminskningsavdrag för felen förelåg, enligt HD, däremot inte. Bestämmelsens ordalydelse i 7 kap 26 § i ABT 94 (numera 5 kap. 18 § i ABT 06) ansågs klar och talar tydligt mot att väsentliga fel ska anses omfattade av bestämmelsen. Högsta domstolen har nu skickat ned målet till hovrätten som ska pröva vilken ersättning som ska utgå till fastighetsbolaget.

Branschen har fått ett klargörande besked hur beräknade avhjälpandekostnader och värdeminskningsavdrag ska hanteras.

Gotlandsmålet

Ja sedan gick det ungefär en månad innan domen i Gotlandsmålet kom.

Tvisten hade sin upprinnelse i ett avtal mellan parterna om att Secora för Region Gotlands räkning skulle utföra muddringsarbeten i Slite hamn 2009-2010. Entreprenören stämde kommunen på närmare 22 miljoner kronor eftersom man drabbats av merkostnader. Secora stötte på hårt kalkberg som deras mudderverk inte rådde på.  Diskussioner uppstod mellan parterna om vem av dem som bar ansvaret för dessa problem. Det hela slutade med att Secora använde sprängning för att hinna göra klart muddringsarbetet i tid.

Både tingsrätten och sedan hovrätten kom fram till att entreprenören skulle stå för de extra kostnaderna. Secora överklagade, och Högsta Domstolen beslutade att pröva en del av tvisten, den del som rör tolkningen av bestämmelsen i AB 04 kap. 1 § 8; närmare bestämt om bestämmelsen ska tolkas på så sätt att entreprenören ska utgå från de mest optimala eller de mest negativa förhållanden i sin fackmässiga bedömning av arbetsområdet.

Högsta Domstolen ansåg i sin dom att entreprenören vid en fackmässig bedömning ska beakta sådana förhållanden inom arbetsområdet som är troliga. Det innebar att Secora haft att göra en fackmässig bedömning avseende förhållandena inom arbetsområdet, i detta fall förekomsten av kalkberg och bergets beskaffenhet, och att utifrån den bedömningen avgöra om det var en lämplig arbetsmetod att använda det aktuella mudderverket. Eftersom hovrätten redan funnit att sannolikheten var hög för att kontraktsarbetena inte kunde genomföras med det aktuella mudderverket utan kompletterande åtgärder (sprängning) förlorade entreprenören.

Branschen har fått ett förtydligande av innebörden i ”fackmässig bedömning”. Utgången i sak, utifrån hur processen förts och som högsta domstolen preciserat prejudikatfrågan, var ganska väntad. Domen innebär egentligen inga större förändringar. Entreprenörerna kan fortsätta att göra sina kalkyler som vanligt, men det som är bra för branschen är att domen säger att entreprenören inte behöver beakta alla tänkbara möjliga risker i ett projekt.

Ju sämre förfrågningsunderlag ju större blir utrymmet för antalet bedömningar som var och en kan anses fackmässiga. För att ge ett konkret exempel: om det är lika (eller mer) sannolikt (troligt) att det behövs 100 pålar vid en grundläggning som 500 pålar så har entreprenören rätt att räkna med 100 pålar. Samma sak om det finns flera bedömningar inom ett visst spann (100-500 pålar) om bedömningarna är lika troliga.

Myresjöhusmålet

Ja, sedan kom slutligen domen i målet om de enstegstätade fasaderna i Svedala. Som några kanske minns kom tingsrätten fram till att fasaderna var felaktiga medan hovrätten kom till precis motsatt beslut. Nu har högsta domstolen slagit fast ett fasaderna var felaktiga genom att Myresjöhus har använt sig av en konstruktion med putsad, enstegstätad fasad.

HD menade att ”risken för problem med mögel, röta och dålig lukt innebär att konstruktionen med enstegstätad fasad inte är lämplig för sitt avsedda ändamål. Resultatet av entreprenörens arbete svarar inte mot vad beställaren med fog har kunnat förutsätta med hänsyn till omständigheterna. Därmed föreligger det fel i entreprenaden enligt bestämmelsen i ABS 95 kapitel 2 paragraf 6a.”

Efter domen återstår flera frågor att ta ställning till, och HD meddelar prövningstillstånd i frågan om Myresjöhus ansvar är begränsat i enlighet med ABS 95 kapitel 5 paragraf 7. Paragrafen behandlar om entreprenören efter garantitidens utgång, som det varit frågan om i Svedala, endast ansvarar för väsentliga fel som har sin grund i vårdslöshet. Denna punkt är helt avgörande för frågan om eventuellt skadestånd till husägarna.

Den mest intressanta frågan kvarstår alltså att pröva, nämligen om de fel som upptäckts efter garantitidens utgång har sin grund i vårdslöshet. Under processen vid tingsrätten och i hovrätten ägnades mycket tid åt just denna fråga; vad branschen egentligen visste om konstruktionen och dess lämplighet när det begav sig. Metoden var ju ett vid tiden typgodkänt användningssätt vid byggnation och det var nog så att ingen egentligen visste om riskerna med enstegstätade fasader under perioden 1999-2003; när husen projekterades och byggdes.

En annan fråga som återstår att pröva är förbudet mot partsbyte i entreprenadavtalet. Ska även husägare som köpt i andrahand kunna få ersättning? Andrahandsköparnas talan ogillades av hovrätten men HD meddelar prövningstillstånd på denna punkt.

Vi får nu leva med det faktum att konstruktionen utgör ett fel. Högsta domstolen har sista ordet och det är bara att acceptera deras besked. Målet handlar dessutom om ett standardavtal som inte längre tillämpas i branschen även om konsumenttjänstlagen också fanns när husen i Svedala byggdes. Men ABS 95 olika ansvarsbegränsningar accepterades på den tiden.

Högsta domstolens bedömning i målet bygger på att konstruktionen inte lever upp till vad en beställare har fog att förutsätta om den inte är lämplig för sitt ändamål. Denna felbedömning kan eventuellt vara tillämplig även när den nya ABS 09 liksom tidigare ABS 05 utgör avtalsinnehåll, se 9 § konsumenttjänstlagen och dess hänvisning till ”vad som därutöver får anses avtalat” i första stycket p. 3. Vid en prövning enligt ABS 09 hade domstolens bedömning däremot inte omfattat frågan om vårdslöshet, eftersom en bestämmelse motsvarande ABS 95 kap. 5 § 7 saknas i ABS 09. Men om man verkligen ska tolka domen på detta sätt är för tidigt att säga.

Domstolen säger också uttryckligen att konsumenttjänstlagen inte är tillämplig i målet men att det är en naturlig utgångspunkt att bestämmelserna om fel i ABS 95 har samma innebörd som i motsvarande lagregler. Om domstolen därmed försökt infört ett ”strängare” ansvar för entreprenören vid konsumententreprenader som utförs enligt ABS 09 och konsumenttjänstlagen än vad vi hittills känt till kan vi ha en olycklig utveckling framför oss. Inte ens den mest noggranne och ansvarskännande entreprenören kan förutse och undvika alla bristfälligheter som har ett ursprung i en byggmetod som i efterhand visar sig vara olämplig.

Man måste här också beakta de osäkra möjligheterna att försäkra sig mot dessa nya risker, som domstolen nämner, och under alla förhållanden om sådana försäkringslösningar kommer; räkna med att försäkringskostnaderna leder till högre byggkostnader, vilka kostnader skulle övervältras på konsumenterna.

Rättvisans lotteri

Man kan förundras över hur domstolarna kan komma till så många olika resultat. Högsta domstolens dom i prisavdragsmålet innehåller till exempel inte mindre än tre skiljaktiga meningar. Även tingsrättens dom i samma mål hade en skiljaktig mening; samma dom som sedan ändrades av hovrätten och igen av högsta domstolen. Myresjöhusmålet är också ett slående exempel på hur många olika domare kan komma fram till diametralt olika slut och bedömningar.

Vad beror då detta på? Ja, ofta för det är komplicerade juridiska bedömningar och bevisvärderingsfrågor. Så är det också människor som dömer och som domare har man också en viss frihet i sina bedömningar. Vem vinner då om det nu är en tävling? Ja, branschen har fått några bra klargörande svar men ännu fler frågor faktiskt. Entreprenörerna har fått lite stryk; även om utgången i ”Prisavdragsmålet” egentligen kan bli en tummetott i slutänden för beställaren.

I ”Myresjöhusmålet” förlorade entreprenören i högsta domstolen men det är inte alls säkert att husägarna får någon ersättning när domstolen tar upp målet igen. Men det finns inga långsiktiga ”vinnare” eller ”förlorare” i branschen. Hur kommer till exempel ”Myresjöhusmålet” att påverka forskning och utveckling inom byggindustrin och byggmaterialindustrin?

De enda riktiga ”vinnarna” hittills är de juridiska ombuden. Arvodena i de olika målen uppgår sammantaget till miljonbelopp. Branschen har återigen säkrat sysselsättningen bland landets entreprenadjurister för lång tid framåt. Två steg framåt för juristerna och ett steg framåt för branschen. Är det den ”svenska modellen”? Vi får se.

OM Olof Johnson

Olof Johnson är chefsjurist på Sveriges Byggindustrier med ansvarsområdena entreprenadjuridik och affärsavtal. Han har under många år biträtt beställare, konsulter och entreprenörer med rådgivning och tvistelösning i entreprenad- och konsultjuridiska frågor.

Olof har särskild erfarenhet från skadestånds- och försäkringsjuridikens område eftersom han tidigare varit verksam som försäkringsjurist. Olof är ledamot i Byggandets Kontraktskommitté och satt i den arbetsgrupp som tog fram ABK 09.

Debatt i fokus
Fler nyheter