Feedback
Varan har lagts till i varukorgen

Brister i branddimensionering av hallbyggnader

3 december 2014
I hallbyggnader med långa spännvidder kan skillnaderna i brandskydd vara stora. Foto: Ulf Söderlund
Det är stora variationer i bärförmåga vid brand i hallbyggnader vilket beror på att reglerna är svårtolkade och på att de ibland inte följs. I en rapport från SP ges rekommendationer till både branschen och Boverket för en bättre tillämpning.

Brandskyddsexperten, Brandskyddslaget, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, NCC och SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har i ett projekt finansierat av Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, analyserat bärförmågan vid brand i hallbyggnader med samlingslokal (Br2). Resultatet redovisas i SP rapport 2014:49 ”Bärförmåga vid brand i hallbyggnader med samlingslokal (Br2)”. Projektgruppen konstaterar att branschen har svårt att tillämpa brandskyddsreglerna i praktiken, att de är svårtolkade samt att de inte följs. Skillnader i skyddet finns framförallt för takkonstruktioner där olika avsteg från grundnivån på R 30 görs.

– Problemet gäller i första hand vid långa oskyddade spännvidder, säger Michael Strömgren, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Analys och rekommendationer

För att identifiera de svårigheter som finns vid tolkning av befintliga byggregler har man inom projektet gjort en:

  • grundlig regelanalys
  • granskning av genomförda projekteringar
  • internationell jämförelse.

De brister i reglerna och i reglernas tillämpning som uppdagades har utmynnat i rekommendationer både till de som ska tillämpa reglerna och till Boverket, som ansvarar för att utveckla reglerna.

Regelanalys

I regelanalysen har en genomgång gjorts av de gällande reglerna. Problem och tolkningssvårigheter har identifierats för de olika paragraferna. Viktiga krav har identifierats och betydelsen av dessa har lyfts fram i rekommendationerna.

Genomförda projekteringar

För att granska hur projekteringen fungerar i praktiken har över tjugo brandskyddsdokumentationer och andra handlingar samlats in. Granskningen av handlingarna visade på en stor spridning i resulterande skydd. Det som också uppdagades var att skillnaderna i val av verifiering och omfattning på dokumentation var väldigt stor. De mest allvarliga bristerna i verifieringarna är:

  • verifiering som grundar sig på gamla byggregler
  • ofullständig och bristande dokumentation
  • hänförande till brandsäkerhetsklass 1 utan tillräcklig verifiering
  • användande av den så kallade 3-metersmetoden
  • att de allmänna råden till paragraf två i EKS, avdelning C, kapitel 1.1.2, inte beaktas när brandsäkerhetsklasser väljs
  • att stora avsteg görs med begränsad verifiering.

Internationell jämförelse

I projektet har kraven i 21 olika länder jämförts och det visar sig att det svenska grundkravet ligger i paritet med genomsnittskraven hos de studerade länderna. – Möjligheten till alternativa lösningar är dock mer komplicerade i Sverige än hos flera andra länder, säger Michael Strömgren.

Rekommendationer

I rapportens avsnitt åtta ges utförliga rekommendationer för hur de befintliga reglerna bör tillämpas. Det man i rapporten pekar på generellt är att tidigare regelverk kan ge vägledning om möjliga lösningar, men att de valda lösningarna ska verifieras mot de krav som ställs i gällande regelverk. – Det är inte tillräckligt att enbart hänvisa till gamla regelverk eller tidigare praxis, säger Michael Strömgren.

Omfattningen på de avsteg som görs från de allmänna råden ska återspeglas i omfattningen på verifieringen. Den bör vara utförligare ju större avsteg som görs.

I avsnitt nio rekommenderas Boverket att se över och förtydliga existerande regler. Det gäller bland annat beträffande:

  • dimensioneringsmetodik
  • bestämmande av brandsäkerhetsklasser
  • figur C-2 i EKS
  • följdkrav på bärverk på grund av brandcellsgränser
  • naturligt brandförlopp
  • lokal brand.
Michael Strömgren, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Foto: Michael Strömgren
FAKTA 3-metersmetoden

Den så kallade 3-metersmetoden har beskrivits i handböcker. Den bygger på ett förenklat antagande om kollapsbeteende hos balkar. Skadeområdet beaktas då endast som den del där den fria höjden mellan balk och golv är mindre än tre meter. Att tillämpa dessa antaganden och förhållningssätt i brandfallet har kritiserats av Boverket. Kritiken innefattar bland annat att kollapsmodellen anses gynnsam och att det inte finns stöd för att använda den i kombination med figur C-2 i EKS.

Fördjupningsmaterial
Mest lästa artiklar
Mest sedda inslag
Debatt i fokus
Andra bevakar
Bevaka ämne
Populära expertsvar
Fler nyheter