Feedback
Varan har lagts till i varukorgen

Åskskydd för olika behov

30 november 2012
Åska är ett naturfenomen som vi inte kan tygla, bara försöka skydda oss mot. Foto: Anders Wester
Ett åskskyddssystem behöver varken synas eller vara dyrbart. Många delar i en byggnadskonstruktion kan användas i åskskyddet men detta förutsätter en medveten och tidig planering i byggprocessen.

Genom att tidigt i byggprocessen planera för åskskyddet kan delar i byggnadens konstruktion användas. Eftersom många av dessa delar redan finns betyder det att kostnaden för åskskyddet kan hållas på en högst rimlig nivå.

Ett exempel är att använda byggnadens stålstomme för att föra åsköverspänningar till jord. I projekteringen gäller det då att säkerställa kontinuiteten och fördelningen av spänningen i byggnadsstommen. Det går även att gjuta in ledare av varmförzinkat 8 mm rundstål (50 mm²) eller stålband.

– Ett åskskyddssystem behöver varken synas eller vara dyrbart, säger Johan Bäckman. Med utgångspunkt från dagens standarder kan en åskskyddsanläggning integreras i byggnaden.

Johan arbetar på OBO Betterman, ett företag som med sitt tyska ursprung arbetat länge med de nya åskskyddsstandarderna.

– Stuprör bör inte användas, påpekar Johan. Det är svårt att få kontinuitet i skarvarna och då kan gnistbildning uppstå.

Men dagens fasadelement med stålstommar ger många möjligheter till bra och för ögat dold nedledning. Om befintliga byggdelar används gäller det att komma ihåg att det finns krav i standarderna på anslutningspunkterna vid tak och mark.

Ny eller gammal standard

Fortfarande gäller den gamla standarden SS 4870110 fast vi sedan flera år har en internationell standardserie som betecknas SS-EN 62305. Många frågar om de nya standarderna måste användas eller om den gamla fortfarande duger.

Kanske beror denna villrådighet på att när de internationella standarderna kom så fanns de bara ikraftsatta i Sverige. För att ta del av innehållet fick ISO-utgåvorna införskaffas. Men nu finns alla fyra delarna i sin andra utgåva som SS-EN-standard och dessa innehåller kompletta texter, om än på engelska.

Det är värt att notera att Elinstallationsreglerna, det vill säga SS 4364000, bara hänvisar till standardserien SS-EN 62305. Elinstallationsreglerna omfattar inte åskskydd utan tar bara upp att åskskyddets ledare och kraft- och signalkablar i elinstallationen ska vara åtskilda genom avstånd eller skärmar.

Minimiavståndet ska fastställas av åskskyddssystemets projektör i enlighet med SS‑EN 62305‑3 Åskskydd - Del 3: Skydd mot skador på byggnader och personer.

Nya utgåvor

Alldeles nyligen kom del 2 av SS-EN 62305 om riskhantering ut i en ny utgåva. I och med denna så finns alla fyra delarna i utgåva 2.

– Förändringarna är inte så stora, säger Johan, men de berör bland annat skaderisk för personer inuti en byggnad, utökad riskbedömning av skador på omgivande strukturer och miljö och impulståligheten för utrustning gäller nu ner till 1 kV.

Särskilt åskskydd eller inte

Inför varje byggprojekt bör frågan ställas och utredas om ett särskilt åskskydd behöver installeras. Vägledning för detta beslut finns i Elinstallationsreglerna som påpekar att i Sverige är åskfrekvensen så låg (< 25 dagar/år) att skyddsåtgärder inte bör baseras på antalet åskdagar. 

Samtidigt kan utelämnande av skydd mot överspänning få oacceptabla konsekvenser.

SS-EN 62305-2 behandlar omfattande metoder för att göra en riskbedömning. Enligt Elinstallationsreglerna (443) så kan en förenklad metod användas som bygger på ledningarnas kritiska längd och konsekvensnivå.

Anpassa efter behov

Genom att utgå från de nya åskskyddsstandarderna kan ett åskskydd anpassas efter risker och efter de kostnader en skada kan orsaka.

I en villa gäller skyddet framför allt tv, datorer och olika utrustningars styrsystem. I ett kontor eller industri måste, utöver apparaternas värde, även kostnader för stillestånd vägas in.

Utförandet skiljer sig väsentligt mellan system som ska klara en direktträff och en som skyddar mot inducerade överspänningar vid nedslag längre bort.

LPZ-klasser

Medan den tidigare standarden inte gjorde så många systemspecifika anpassningar innebär de internationella standarderna med sina LPZ, Lightning Protection Zone, möjlighet för konstruktören att skräddarsy skyddet inom olika delar av en byggnad. Det finns fem LPZ-klasser.

De skyddsapparater som hör till respektive klass placeras i zongränsen och ger zonen sin projekterade skyddsnivå. Dessa beskrivs i SS-EN 62305-4 och de grundläggande förutsättningarna för installation av överspänningsskydd finns i Elinstallationsreglerna SS 4364000, 534.2.

I SS-EN 62305-serien används ett klot för att göra det tydligt var en blixt troligen kommer att träffa byggnaden. Det är där åskupptagarna ska placeras. Klotets radie är avgörande för blixtens tangeringspunkter och beror på storleken på den förmodade blixtströmmen.

Inga aktiva infångare

– En skillnad mot tidigare är att radioaktiva uppfångare inte tillåts för den som följer de nya standarderna, berättar Johan Bäckman.

Det är traditionellt utförande som gäller och inte några system för att aktivt dra till sig blixten.

En annan sak att tänka på är att standarderna förutsätter att de produkter som används är provade enligt kraven i standarderna. Det är till exempel inte tillåtet att använda vilka infästningsskruvar eller distanser som helst. Detta ger en säkrare installation.

Och man ska ha i minnet att när vi pratar åskskydd så är det naturfenomen vi ska bemästra, fortsätter han. Alla har genomarbetade standarder att följa och vi leverantörer har handböcker som hjälp. Men naturen kan vi inte tygla, bara försöka skydda oss mot dess verkningar.

Mest lästa artiklar
Mest sedda inslag
Debatt i fokus
Andra bevakar
Bevaka ämne
Populära expertsvar
Fler nyheter