Feedback
Varan har lagts till i varukorgen

Här kan Sverige lagra koldioxid

23 februari 2011
Regioner i Sverige med goda förutsättningar att lagra koldioxid, enligt Sveriges Geologiska Undersöknings rapport.
Det finns goda geologiska förutsättningar att lagra koldioxid i södra Östersjön och sydvästra Skåne. Möjligheterna ska undersökas vidare.

Intresset för att minska koldioxidutsläppen till atmosfären genom att lagra koldioxid i marken har ökat. På flera håll i Europa pågår stora projekt för att finna och bygga lämpliga lagringsplatser.

Geologiska förutsättningar

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) publicerar nu en rapport om de geologiska förutsättningarna för att lagra koldioxid i Sverige.

– Avskiljning och geologisk lagring av koldioxid är en av de metoder som övervägs för att minska utsläppen till atmosfären. Åtgärden är inte den mest ideala – att inte generera koldioxiden är förstås bäst. Men den har troligen en plats i ett realistiskt scenario över hur utsläppen av växthusgaser ska begränsas. Därför bör Sverige utnyttja sina möjligheter att lagra koldioxid, säger SGUs generaldirektör Jan Magnusson.

Södra Östersjön och sydvästra Skåne

Rapporten kan utgöra en grund för det fortsatta arbetet med att hitta lämpliga lagringsplatser för koldioxid i Sverige. Den bidrar också till att förbättra det geovetenskapliga beslutsunderlaget för myndigheter och industri, i samband med att EU-direktivet om geologisk lagring av koldioxid införs i Sverige.

De översiktliga bedömningarna visar att det framför allt är två områden i Sverige där det finns goda förutsättningar för att lagra koldioxid, i södra Östersjön och i sydvästra Skåne med omgivande havsområden.

Kunskapen om dessa områden är redan god tack vare de undersökningar av oljeförekomster som gjordes under 1970- och 1980-talen. SGU arbetar just nu med att göra de tidigare undersökningarna användbara för vidare analyser.

Långt ifrån klart

Innan lagringsmöjligheterna på dessa platser kan fastställas närmare krävs att material från tidigare borrningar undersöks närmare och – framför allt – att undersökningarna kompletteras genom borrning. De geologiska formationer som är aktuella berör flera Östersjöländer och SGU föreslår att det fortsatta utredningsarbetet utvecklas i nära samarbete med dessa länder.

På sikt kan det bli möjligt att lagra koldioxid i porösa basalter och liknande bergarter. Koldioxiden binds då genom mineralisering, en metod med stor potential men som ännu inte är redo att användas i stor skala.

Än så länge är det bästa alternativet att lagra koldioxid i djupa akvifärer. Tekniken är väl känd och prövad både i tömda olje- och gasfält och i naturliga formationer.

Olika lagringsmojligheter i sedimentar berggrund.
FAKTA Mineralisering
  • Koldioxiden kan lagras i berggrunden, förutsatt att det sker under så stort tryck att den är flytande, vilket innebär lagring på minst 800 meters djup.
  • I första hand utnyttjas sedimentär berggrund som porösa sandstenar, där den flytande koldioxiden lagras i de små, små utrymmena mellan kornen eller löser sig i porvattnet. I sin flytande form tränger inte koldioxiden upp till markytan genom den tätande bergarten.
  • Med tiden kommer även en stor del av den flytande koldioxiden att reagera med berggrundens mineraler och bli till ett fast pulver, mineraliseras. 
Fördjupningsmaterial
Fler nyheter
Mest lästa artiklar
Debatt i fokus
Populära expertsvar
Andra bevakar
Bevaka ämne